OBS! Läs inte nedanstående om du inte sett säsongerna fram till höstens säsonger i USA.

Höstens TV-säsong har börjat så smått i Nordamerika och det börjar bli dags att följa både gamla och nya serier. Här nedan tänkte jag ta upp några av de återkommande serier som jag följer och i de fall där de redan har börjat skriva om hur de nya säsongerna artar sig och i fallet med BG så hittar jag på helt friskt eftersom första avsnittet precis gått men jag inte har hunnit se det än.

Stargate SG-1

Tionde säsongen. Vad kan man säga? Enda amerikanska, och enda i färg, SF-serie som har kommit upp i tio säsonger och de visade nyligen sitt 200:e avsnitt. Visserligen har de senare säsongerna varit lite halvdana, och det har varit uppenbart att Richard Dean Anderson inte ville vara med längre. I och med förra säsongen då han försvann helt tog de dock in ett par nya karaktärer och lyckades blåsa liv i serien igen. Med den tionde säsongen så är de varma i skorna och serien är minst lika fartfylld, spännande och humorfylld som när den varit som bäst, i vissa fall är den till och med bättre. Den nya uppsättningen av teamet känns fräschare, yngre, roligare och mer spännande helt enkelt. Att de även har plockat in skådisar som varit huvudkaraktärer från i stort sett alla andra större SF-serier är också lite roligt. Helt klart värt att följa även om ni kanske inte orkat hänga med i de senare säsongerna, och går alldles utmärkt att börja titta utan att ha följt det alls tidigare i och med att så mycket är nytt.

Stargate Atlantis

Denna spinoff till spinoffen av en film har hunnit komma upp i sin tredje säsong och de verkar nu vara ganska stabila, de har fått en fungerande samling huvudpersoner. Vi får börja se mer om huvudkaraktärernas bakgrunder och hotet mot jorden är större än aldrig förr, så inget nytt på den fronten alltså. En hel del maffiga rymdstridsscener och omvälvande händelser som gör att serien håller sig kvar på sin desperata ton trots tidigare tekniska framgångar som annars kunde gjort Atlantis-teamet lite väl trygga. Personligen ser jag inte riktigt hur de kommer kunna hålla igång den här serien utan att skaka om den rejält, men tydligen är det Atlantis och inte SG-1 som kommer få fortsätta i framtiden. Kanske får den en rejäl ansiktslyftning till säsong fyra när de kan få hjälp av folket bakom SG1, men jag har svårt att se den klara sig en säsong till, än mindre lika långt som originalserien. Visserligen har Atlantis en mer genomtänkt struktur och alla karaktärer har sin plats, men tyvärr tycker jag inte att den går riktigt hela vägen, varför vet jag dock inte riktigt. Den har bara inte samma hjärta som SG1.

Battlestar Galactica

Utan tvekan den bästa SF-serien på länge, kanske någonsin, har man något som helst intresse av SF, eller ens action, så måste man se denna serie. Det som tidigare var ren desperation för de sista människorna att försöka överleva har nu gått över till total hopplöshet, men de behöver ju i alla fall inte fly längre. Det finns förvisso visst hopp på horisonten i och med att Cylons inte längre verkar fungera som en enhet och alla kanske inte tror på att utrota människorna helt, men det ser ändå verkligen inte ljust ut. Säsongen har inte börjat än, men jag gissar på massvis med gerillastrider, politiska förhandlingar med Cylons, och där bägge lägrena är splittrade och slåss sinsemellan. Hjältarna på Battlestar Galactica som fortfarande följer sin militära ledare kommer försöka rädda vad som räddas kan med heroiska strider som följd. Det kommer vara episkt.

Weeds

Serien som Desperate Housewives vill vara men inte vågar. Serien om fotbollsmamman som säljer marijuana till grannarna i förorten för att dryga ut sin smala kassa har kommit tillbaka med en andra säsong, tyvärr även denna bara runt dussinet avsnitt långt. Om första säsongen visade fingret till politisk korrekthet så vet jag inte riktigt vilka liknelser jag kan ta till för att förklara denna säsong, det blir hur som helst för grovt för att jag ska klara av det. Första avsnittet börjar lite stapplande när de ska lägga upp säsongens premisser vilket gör att det händer inte så mycket, men därefter tar den igen det med råge och avsnitt 2-4 är fullkomligt underbara.

Prison Break: Manhunt

De har ju flytt, hur kan de fortsätta serien? Jodå, det går alldeles utmärkt, det visar sig nämligen Michael Schofield även har planerat flykten då han naturligtvis har alternativa planer för allting. Första avsnitten av säsongen är fantastiskt bra, det börjar med en rivstart och därefter är det svårt att hänga med med alla nya ansikten och allt som händer. Inför säsongen hade jag mina tveksamheter till om det verkligen var värt att följa och att det troligen skulle kännas väldigt krystat med en fortsättning, men än så länge fungerar det. Flykten undan rättvisan verkar kunna planeras lika bra som flykten från fängelset och nu tillkommer ett ytterligare yttre hot. FBI-agenten som leder jakten lyckas räkna ut att Schofield har en karta över flykten tatuerad på sig och utnyttjar den för att försöka räkna ut hans nästa steg. Andra avsnittet var dock tyvärr inte alls lika bra då det visade sig att det inte fungerade så bra med så många olika personer och berättelser splittrade över så många platser. Dessutom kändes avsnittet mer som en platshållare, den förde ingenting av historien framåt och inget av händelserna var något som Schofield planerat i förväg. Förhoppningsvis fortsätter dock serien som det första avsnittet, men det kan vara värt att vänta ett par avsnitt innan man börjar se. Slutligen vill jag bara påpeka att inget av de två första avsnitten har haft en cliffhanger, vilket är väldigt förvånande och en mycket trevlig överaskning.

Det var allt för den här gången, återkommer med uppföljningar lite längre in i säsongerna, och med ytterligare snabbrecensioner av de serier som börjar i slutet av september.