Här nedan följer några sånger som har författats av lajvare eller som
kan passa på medeltida lajv. Under varje sång finns en beskrivning av
vem som har skrivit sången, hänvisning till melodin (om sådan finns
tillgänglig) och var sången kommer ifrån. Dessa sånger samlades
ursprungligen ihop till föreningen The
Guild of the Cucumber.
På denna sida fanns tidigare ett flertal sånger utan hänvisning till
vem som hade skrivit dem och jag ber alla som författat dessa sånger
om ursäkt för att jag spridit dem utan deras tillåtelse och utan hänvisning
till vem som skrivit dem.
Om ni uppskattar denna sida och vill att andra ska få tillgång till
sånger ni har skrivit så får ni gärna skicka in dem till
mig så lägger jag upp dem.
Är man intresserad av bra sånger så är Sorkar & Strängars hemsida väl värt ett besök.
Fler länkar till Dans, Musik och Dikt finns på länksidan på www.rollspel.nu.
Kungens man
Maria går på vägen
som leder ner till byn.
Hon sjunger och hon skrattar
åt lärkorna i skyn.
Hon är på väg till torget
för att sälja lite bröd.
Och solen stiger varm och stor
och färgar himlen röd.
Då möter hon en herre
på en häst med yvig man.
Han säger jag är kungens man
som tar vad jag vill ha.
Och du är alltför vacker
för att inte ha nån man.
Följ med mig in i skogen,
ska jag visa vad jag kan.
Hon tvingas ner i gräset
och han tar på hennes kropp.
Hon slingrar sig och ber honom
för guds skull hålla opp.
Men riddarn bara skrattar,
berusad av sin glöd.
Så hon tar hans kniv och stötter till
- och riddaren är död.
Dom fängslade Maria,
hon stenades för dråp.
Men minnet efter riddaren
det firas varje år.
Ja, herrarna blir hjältar
och folket det blir dömt.
Och de som ser hur allt går till,
får veta att de drömt.
Ja Riddarn blev begraven,
förmultnad är hans kropp.
Han skulle levat ännu,
om ej vore för hans hopp
om att få ta en tugga
utav Marias bröd.
Men även denna flicka
är för länge sedan död.
(Text: Björn Afzelius
Sista versen tillagd av Fredrik Säterby)
Vättesången
En vaker han gick sig ut i véaskog,
hej fara, i véaskog.
Det kom en vette å han bakifra tog,
hej fara, fal - turil - tural - tura.
Å vakerns bak, ja den blev sor,
hej fara, den blev sor.
Inte så ont på mange år,
hej fara, fal - turil - tural - tura.
Å vakern skulle komma sig hjem,
hej fara, komma sig hjem.
Å puterne måste finnes frem,
hej fara, fal - turil - tural - tura.
Å vettens skam, ja den blev stor,
hej fara, den blev stor.
För att med en vaker driva hor,
hej fara, fal - turil - tural - tura.
Å moralen den är den min vän,
hej fara, är den min vän.
Gå aldrig mer ut i skogen igen.
hej fara, fal - turil - tural - tura.
(Skriven av lajvare på Nosferatu 2)
Åtta stop
Första stopet värmer ditt blod
- Hej och hå, jag dricker dig till!
Andra stopet skänker dig mod
- Hej och hå, drick om du vill!
Tredje stopet styrka dig ger
- Hej och hå, jag dricker dig till!
Fjärde stopet - och jag vill ha mer!
- Hej och hå, drick om du vill!
Femte stopet skänker dig tröst
- Hej och hå, jag dricker dig till!
Sjätte stopet ger minnesförlust
- Hej och hå, drick om du vill!
Sjunde stopet, jag börjar bli yr
- Hej och hå, drick om du vill!
Sista stopet, jag går överstyr...
- Hej och hå, drick om du vill!
Text & mel: Jonas Nelson, maj 1994
(Från Strapats 23)
Balladen om den djärve riddar Roland
Djärve riddar Roland i fält med kungen drog
Djärve riddar Roland av äventyr fick nog
I åtta år på härnadsfärd
nu längtar han till hemmets härd
Djärve riddar Roland av äventyr fick nog
Muntre riddar Roland av äventyr fick nog
Muntre riddar Roland på hemmets tröskel stog
Men oväntad hans hemkomst var
- i sängen låg en okänd karl
Muntre riddar Roland på hemmets tröskel stog
Tappre riddar Roland på hemmets tröskel stog
Tappre riddar Rolands fru honom bedrog
Ty riddar Roland, våran hjälte
var för snål för kyskhetsbälte
Tappre riddar Rolands fru honom bedrog
Svikne riddar Rolands fru honom bedrog
Svikne riddar Roland slank in på närmsta krog
Hans klinga dryper blod, minsann -
han gjort sig själv till änkeman
Svikne riddar Roland slank in på närmsta krog
Sorgsne riddar Roland slank in på närmsta krog
Sorgsne riddar Roland, fjorton stop han tog
De tretton första glädje gav
det sista minns han inget av
Sorgsne riddar Roland, fjorton stop han tog
Druckne riddar Roland, fjorton stop han tog
Druckne riddar Roland omkring sig vildsint slog
Han dräpte mangrannt i sitt rus
och satte eld på varje hus
Druckne riddar Roland omkring sig vildsint slog
Arme riddar Roland omkring sig vildsint slog
Arme riddar Roland blev innebränd och dog
Så om du har din hustru kär
dra inte ut med kungens här
Arme riddar Roland blev innebränd och dog.
Text och melodi: Jonas Nelson, september 1994,
(Melodin har stora likheter med "Kungens man"),
(Från Strapats 23)
Balladen om Baldin
Den unge Baldin i dalen rider ner
Den unge Baldin sitt hus han inte ser
Borta har han länge varit,
många mil på hav han farit
Den unge Baldin sitt hus han inte ser
Förvånad Baldin sitt hus han inte ser
Förvånad Baldin till gudarna han ber
Vad var allt hans slit
förgäves kom han hit
Förvånad Baldin till gudarna han ber
Den fromme Baldin till gudarna han ber
Den fromme Baldin mot skyarna han ler
De vill honom pröva
om de kan allt bortröva
Den fromme Baldin mot skyarna ler
Beslutsamme Baldin mot skyarna han ler
Beslutsamme Baldin vill ge dem ännu mer
Kniven stacks i hans bröst
hos gudarna han söker tröst
Beslutsamme Baldin vill ge dem ännu mer
Den döde Baldin vill ge dem ännu mer
Den döde Baldin han finns nu längre ner
Det finns inget gudars bo
där man kan söka lugn och ro
Den döde Baldin han finns nu längre ner.
Text och mel: Oskar Kinding, december 1994
(Från Strapats 24)
Den lilla tiggerskan
Sorgsna lilla tiggerska som här framför er står
Sorgsna lilla tiggerska hon har djupfrysta tår
Om ni henne en penning ger
ser ni ej röken av henne mer
Sorgsna lilla tiggerskan hon har djupfrysta tår
Frusna lilla tiggerskan hon har djupfrysta tår
Frusna lilla tiggerskan - Vem frågar hur hon mår?
Vem bryr sig om 'na? - Inte en själ!
Vem frågar om hennes ve och väl?
Frusna lilla tiggerskan - Vem frågar hur hon mår?
Fattiga lilla tiggerskan - Vem frågar hur hon mår?
Fattiga lilla tiggerskan, man efter henne slår
Istället för pengar: Hugg och slag
det är de stackars fattigas lag!
Fattiga lilla tiggerskan, man efter henne slår
Slagna lilla tiggerskan, man efter henne slår
Slagna lilla tiggerskan hon fick så djupa sår
Fastän om nåd hon bönar och ber
blir hon bara slagen ännu mer
Slagna lilla tiggerskan hon fick så djupa sår
Stackars lilla tiggerskan hon fick så djupa sår
Stackars lilla tiggerskan ej mer några pengar får
Hon aldrig mer ihoptigger bröd
för hon är nu ihjälslagen - död!
Stackars lilla tiggerskan ej mer några pengar får
Döda lilla tiggerskan ej mer några pengar får
Döda lilla tiggerskan, vars själ till Guden går
Vem ber och gråter för henne när
hon lämnar det fattiga livet här?
Döda lilla tiggerskan, vars själ till Guden går.
Text och mel: Sarah Burchill, november 1994
(Från Strapats 24)
Den beryktade Herr Uldars sista äventyr
Unge Herr Uldar mötte en jungfru så rar
Unge Herr Uldar henne fram till bädden bar
Hela natten gick i dur,
jungfrun hon var så ung och pur
Unge Herr Uldar henne fram till bädden bar
Fagre Herr Uldar henne fram till bädden bar
Fagre Herr Uldar, nu var han en äkta karl
Tiden flöt, ja nio månader gick,
då jungfrun en dotter dick
Fagre Herr Uldar nu var han en äkta karl
Kräsne Herr Uldar nu var han en äkta karl
Kräsne Herr Uldar var flickebarnets far
Brodern ville den skyldige ha,
jungfrun honom det gärna sa
Kräsne Herr Uldar var flickebarnets far
Dumme Herr Uldar var flickebarnets far
Dumme Herr Uldar var med undanflykter snar
Men jungfruns broder visste
hur hans syster oskulden miste
Dumme Herr Uldar var med undanflykter snar
Rädde Herr Uldar var med undanflykter snar
Rädde Herr Uldar nu i stora problem var
Tvekamp på liv och död,
tyckte brodern var av största nöd
Rädde Herr Uldar nu i stora problem var
Fege Herr Uldar nu i stora problem var
Fege Herr Uldar nu ej längre var kvar
Han var plötsligen försvunnen
men halvvägs bort - upphunnen
Fege Herr Uldar nu ej längre var kvar
Salige Herr Uldar nu ej längre var kvar
Salige Herr Uldar nu till dödsriket far
Brodern bredvid kroppen stod,
hans händer röda av Uldars blod
Salige Herr Uldar nu till dödsriket far.
Text och mel: Magnus Bengtsson, december -94
(Från Strapats 25)
Balladen om den sköna jungfru Lihljas liv och leverna
Sköna jungfru Lihlja i byn hon vackrast är
Sköna jungfru Lihlja, sin skönhet högt hon bär
Med ögon blå och gyllne hår
Med blodröd mun, stolt hon står
Sköna jungfru Lihlja, sin skönhet högt hon bär
Fagra jungfru Lihlja, sin skönhet högt hon bär
Fagra jungfru Lihlja går bort till kungens här
Där konungen hon finna skall
för att få honom på fall
Fagra jungfru Lihlja går bort till kungens här
Ljuva jungfru Lihlja går bort till kungens här
Ljuva jungfru Lihlja som vill få kungen kär
Ty Lihlja vill få guld och makt
och med sin skönhet sluta pakt
Ljuva jungfru Lihlja som vill få kungen kär
Vackra jungfru Lihlja som vill få kungen kär
Vackra jungfru Lihlja hon konungen begär
Och kungen henne lägrade
men äkta henne vägrade
Vackra jungfru Lihlja hon konungen begär
Stolta jungfru Lihlja hon konungen begär
Stolta jungfru Lihlja nu pengastinn hon är
Ty kungen skänkte henne slott
och kärleksmakt hon nu har fått
Stolta jungfru Lihlja nu pengastinn hon är
Rika jungfru Lihlja nu pengastinn hon är
Rika jungfru Lihlja som lyckligt lever där
Hon fann vad hon gick för att söka
och är nu kungens dyra sköka
Rika jungfru Lihlja som lyckligt lever där.
Text och mel: Jenny Lantz, december -94,
(Från Strapats 25)
Visan om Harald
Harald är en man av kraft
många fagra kvinnor han haft
Harald är en reslig karl
många fyllon han kastat ut har
Harald har en vilja av stål
han såg till att vi fick vårt kvällsmål
I staden Herke Harald bor
han ser till att ingen snor
Skägget Harald ansar väl
han ser till att ingen stjäl
Harald jobbar på en krog
på värdshuset där ingen log
Ja, han jobbar dag och natt
i värdshuset där ingen satt
Harald är en vän av oss
i värdshuset där pigorna slåss
Nedslagen vår Harald blev
hakan hans blev ganske skev
Bankad blev han gul och blå
bultad mör från topp till tå
Men han klarade livet han
sällan såg man sådan man
Många slag han kämpat har
ärren pryder en riktig karl
Harald uttömt ämne är
- nu skiter vi i det här!
(Martin Andersson och Mikael Broman
Från Strapats 28)
The ballad of Captain Morgan
Morgan lives in the forest of mist
Morgan has an iron fist
Morgan rules the forest and land
watch out for his steel-clad hand
Morgan lives in the forest of dead
Morgan needs not water nor bread
Morgan is an evil lord
Morgan has a magic sword
Fight him and you'll surely die
ask him something: he will certainly lie
Morgan fears not orc or elf
Morgan likes to beat himself
Morgan was stabbed by an evil git
and his handsome throat was slit
Captain Morgan is now dead
worms are feasting on his head
The assassin met his doom
Morgan's resting in his tomb.
(Martin Andersson och Mikael Broman
Från Strapats 28)
I skuggornas dal
(Melodi: 34:an)
Denna skog har var't Niworans
uti många herrans år,
denna skog har varit vår
och det har nog satt sina spår.
Den där mossan som du krossar
under dina grova skor,
den är faktiskt ditplanterad
av min systers tvillingbror!
Refräng:
Men nu är det slut med oförrätter
ja, nu tar vi itu med gammalt groll!
Vi vill ej bli huvudrätter
åt nå't gammalt äckligt troll!
Så vi spänner våra bågar
och vi slipar våra svärd.
Nu ska alla Karrlath-Gath fördrivas,
när vi jagar ondskan på hädansfärd!
Ja, nu är det slut med oförrätter
nu ska vi ta itu med gammalt groll!
Vi vill ej bli huvudrätter
åt nå't gammalt äckligt troll!
Så vi spänner våra bågar
och gör ondingar till lik.
Nu ska alla Karlath-Gath fördrivas,
nu ska det bli stenmjöl av Wettok-Kriek!
(Av Taranquil och Salamir, från Strapats nr 18)
|
